Va´ ny då?! |
||||
https://www.facebook.com/BlindDateCover?ref=aymt_homepage_panel Klistra in denna FB-adress om du av någon outgrundlig anledning vill vara säker på vad som har hänt och vad som kommer att hända med vår lilla orkester. Årets sista spelning avverkad i sällskap av ett glatt gäng i IFK Björkös klubbhus på , suprise...Björkö. Där hade döttrarna Karin och Malin ordnat ett överraskningspartaj för mamma Lena. Nittio gäster, ganska många för en överraskningsfest kan man tycka. Men dom gjorde det med bravur. I ösregn och med stormen Alexander väntande runt hörnet kunde förutsättningarna varit bättre Men med ett glatt humör kan man försätta berg, eller vad man nu säger. Efter att ha genomlidit den tråkiga biten dvs väntan innan spelning klev vi på scenen utan att ha riktig koll på vad som väntade oss. Men det blev som det brukar, he,he ,alltså fullt dansgolv och idel positiva tongångar. Det var en spelning med tonvikt på dans i alla former. Vi spelade enbart gamla dängor och det satt som en smäck. Hemfärden i regnet skedde ensamma på en stor bilfärja med ett upprört hav och utan taxfree. Nu skall vi slicka våra sår och hämta kraft och ny utrustning inför 2015. Det har varit ett bra 2014 för vår del och vi önskar naturligtvis God Jul och Ett Gott Nytt År. Om man vill bli på bra humör skall man besöka Norge. Det skriver vi under på efter ytterligare två härliga dagar hos våra penningstinna grannar. OMG var ett , för oss,nytt ställe beläget alldeles vid vattnet i Fredrikstads centrum. 147 sekunders promenad från Petter Stordalens hotellkomplex. Nu var det dax för superlativer på "norsk"."Ille bra" "rikti rått" "dävens flott gitt" osv...det är nog bra. En del dök upp bägge dagarna. Tack vare Blind Dates lilla orkester påstods det. Vi sög i oss, of course. Solen och norrmännen sken ikapp. Lördagen var en underbar höst/vinterdag som gjord för promenix och pizza a´350NOK och öl a´90NOK. Så skall en slipsten dras!! Musikaliskt har vi nog presterat bättre och det var nog bra att vi fick spela på krogens utrustning. Hade ljudet och utförandet varit på normal nivå ,dvs högre, vete tusan vad Ola Norman hittat på . Årets sista speldatum på Jameson är härmed till ända. Tre kuliga dagar med olika ansikten. Torsdag var som vanligt när Frölunda vunnit en hemmamatch dvs glada miner. Som grädde på moset ett par tjejgäng som var precis så partysugna som tjejgäng plejar vara. Fredag var en kväll när dom flesta, innan besöket på Jameson,druckit julbord. Det var en hel del VD´n vs receptionisten. Bara att hoppas att det inte blev allför ångestframkallande omfamningar frampå nattkröken...huvva! På lördagen var det bara glada miner och en skön stämning. Mycket dans och körsång blev det. Vi dammade under helgen av 4-5 nya kråksånger...med blandat resultat. Lite märkligt att låtar vi spelat flera hundra gånger var dom som vi verkade ha svårast att göra rättvisa. Det är farligt att slå sig till ro. Kul helg iaf. Nå venter Norge,morsomt. Morn da! Hönö sweet home...nu var det faktiskt ett tag sen, 4 månader närmare bestämt. Dax att damma av ett par bortglömda låtar och även nån ny. Så blev det, och med den äran också. Snabbesök av Mikey och Bella. Glest med besökare i första set men sen var det lapp på luckan. Tjatigt men : fantastiskt glad och härlig personal. Även gästerna får högsta glädjebetyg. Vi somnade nöjda och glada i ett av Trubadurens fantastiska hotellrum med havsutsikt och Fotöbron i fjärran. Alltså var vi tillbaka i Mariestad igen. Lika trevligt som senast och med återkommande publik, goa och glada. Dock åkte vi denna helgen direkt vidare till Skövde på lördagen. Ett nytt ställe skulle inlemmas. Vad kan man säga? Enormt mycket folk,stenhårt arbetande personal. Uppskattande tillrop men tyvärr så trångt att vi valde att avsluta lite innan det var tänkt. Ja ja nu har vi varit där också. Mariestad...denna lilla pärla vid Vänerns strand har numer en stjärna i Guide Blind Date. En fredagskväll i katakomberna under Stadshotellet de e grejer de. Första gången för oss i Mariestad men inte sista eftersom vi skall tillbaka redan om 14 dagar. Så nåt rätt måste vi gjort...igen. Dom glada människorna som var där var onödigt nöjda och glada. Nira, som bokat oss, var detsamma. Lite chockad var hon eftersom folk dansade. Det hade hon inte sett där tidigare, i alla fall inte på det sättet !!!??? Kul var det. Speciellt roligt är det när publik som öser lovord över oss i stundens, och alkoholens hetta, hör av sig i veckan efter och bekräftar att det faktiskt var precis så underbart som dom sagt. Ohh the pressure... Efter en stärkande söndagspromenix och besök på ortens enda teahouse styrde vi kosan hemåt nöjda och glada inte minst eftersom våra nya högtalare levererade. Precis som vi alltså. Tre härliga dagar på Jameson, mitt i den heta sommaren, som vi glömt skriva om... nu är det gjort. Väntan är över. Efter nitton långa år har vi äntligen firat 20-års jubileum. På vår nya hemmaplan dessutom, Trubaduren,Hönö... Nåja, vi har varit där ofta iaf. Härlig personal och krögare borgar för trevliga vistelser för vår del. En vanlig spelning fast med bubbel på slutet. Visst ja, sedvanliga lovord naturligtvis. Bortskämda? Nädå! Den här gången i en mängd som tom fick Catherina att rodna lite klädsamt och säga att hon "aldrig fått så mycket beröm". Jodå, det har du visst men det kanske var nån vecka sen :) Vi gick ut snällt på gränsen till mesigt men tog igen det på slutet med ett maffigt misch-masch av Zeppelin,AC/DC och 70-tals disco. En och annan T.shirt delades ut. Vi pausade 5 minuter för samling i baren och titt på VM-straffar (Holland-Costa Rica) sen var det full fart igen. Trivsamt, helt enkelt. Till hösten kommer vi tillbaka. I alla fall om man skall tro Sanna som gärna vill boka på. Då blir det nog så. Nu väntar Jameson innan semestern. Kan bli kul det också. Sådärja! För första gången i historien (som i det här fallet sträcker sig över 20 år) har lilla orkestern spelat över midsommarhelgen. Detta fenomen berodde på att en veckas båtsemester hägrade och vi blev lovade reserverad båtplats transporterad utrustning samt på det hela taget en behaglig tillvaro. Det blev strålande. Härligt väder, finbesök av Emelie och Alex, ännu mer lovord och inget "tokfirande" med allt vad det innebär. Midsommarfirande i en svensk gästhamn kan vara...lite mycket. Men här på Hönö var det kanon. Publikt märktes det att grillen lockade men dom som var där stannade kvar och kom till och med tillbaka under två dagar. Inte illa :) Midsommardagen kryddades anrättningen av en särdeles whiskeysprucken röst från Catherinas sida. Som att lyssna på en blandning av Tina Turner och Lee Marvin. Kul! Roligast är nog folk som bor på hotellet eller bara skall slinka in för en öl och sen fyra timmar senare fortfarande sitter kvar. Då känns det bra. Nu är det en hel vecka tills nästa (och sista för sommaren) Hönöbesök. 5 juli bär det av igen och fortfarande ingen Lundell-låt. 140614 Tillbaka på Trubaduren,Hönö för uppvärmning inför midsommar då vi spelar både fredag och lördag. Denna gång fick vi konkurrens av Arvingarnas lilla orkester som spelade samtidigt på "Golfen". Mer om detta om en stund. Vi hade finbesök av Kenneth och Ann som med hjälp av härlig vind tagit sig seglandes till Hönö Klåva. Dom stod ut hela kvällen och bjöd på eftersläckning i sittbrunnen fram på småtimmarna. Härlig publik som dansade, sjöng med och strödde lovord omkring sig. Det som etsat sig fast mest av superlativerna var dom två "goa gubbarna" som bestämt sig för att ägna kvällen åt att lyssna på Arvingarna. Efter besöket hos nämnda band slank dom i på Trubaduren och blev fast. "Det som Arvingarna gav oss under två timmar levererade ni på fem minuter,världsklass". Hur toppar man det? Kan bli en kravtyngd midsommar :) Svenljunga hotel, på pappret kanske inte ett ställe som musikersverige skulle döda för att få spela på. Men det är ju det som är kul. Att få titta på utställningsbilarna på torget, lådbilsracet bakom hotellet och en kall Karhu (var det ölet bortglömt eller?) på Björn Bagare. Avståndet mellan scenen och sängen mätte 5,2 meter, svårslaget. Där hade Oskar som bokat oss läst mellan raderna (champions league-final på tv´n mellan seten).Svårt att veta vad man skall spela på ett nytt ställe, speciellt på landsorten. Bröderna Djup hade nog funkat. Men det gjorde Led Zeppelin, AC/DC och all annan bröt vi spelade också. Trevlig personal som skall ha en eloge för att dom försöker dra igång något som behövs men inte funnits. Nu blir det välförtjänt paus i två veckor. 17 maj i lejonets kula...kan vara trist , tråkigt och alldeles alldeles . . . underbart! Ett tips för framtiden: om ni känner er sådär härligt glåmiga och nedstämda när det närmar sig 17 maj nästa år.Åk till Norge, vartsomhelst blir bra. Humöret åker garanterat upp tillsammans med mungiporna. Enda undantaget är om du är förbannad på att dom hittat en massa olja och vinner det mesta i längdskidor. Då kan du stanna hemma. Men det gjorde inte vi. Vi drog till Fredrikstad för att spela redig musik med svängiga förtecken. Petter Stordalen ställde upp med hotell och Statoil med diesel. Det var bara den norska ölen som inte gick att hitta (och vi letade). Nåja,det gick bra ändå. ROCK var det som gällde och då blev det så. Tror aldrig vi spelat med så mycket ylande gitarrer och Gillan-sång. Men nöjda var dom Till och med gänget som ,efter vår göteborgspresentation, glatt,högljutt och länge skanderade "Alla heter Glenn i Göteborg" Kul. Handen på hjärtat, barntåget,ölen i solen och alla flaggviftande folkdräkter var nog den största behållningen ändå. Men vi åker naturligtvis tillbaka med stor glädje.
140511 Nu är den lilla skärgårdsturnen
avslutad för den här gången. Den började på Vrångö förra helgen och
avslutades nu,veckan därpå på Hönö. Vrångö var en helt ny bekantskap, ja
stället vi spelade på alltså. En liten behändig anläggning fanns på plats så
det var bara att njuta av båtturen med endast en säckkärra i bagaget. 62
meter från färjeläget på Vrångö ligger Södra Skärgårdens Cafe. Litet men
naggande gott. Precis som Blind Date...Vi hade kul,dom som var där hade
väldigt kul och krögaren var nöjd. Inte ett enda smolk i den berömda
bägaren. Jo, det finns för lite parkeringsplatser på Saltholmen. Som ett
test för både oss och dom funkade det utmärkt.
Denna helgen fick vi återigen beträda klassisk mark nämligen Trubaduren på
Hönö. Där har vi varit tidigare dock inte efter återuppbyggnaden sen en
brand förstört det gamla huset. Återigen måste vi påpeka hur viktigt det är
med trevlig personal när man ramlar in som liten käck orkester. Härligt
bemötande, breda leenden och engagemang. Det fanns det gott om. Wunderbar.
Lite skeptiska var vi allt eftersom Danmark hade bestämt att anordna en
liten sjungtävling samtidigt och Svedala hade skickat dit en liten gräbba
vid namn Sanna Nielsen för att försvara våra färger. Den nyheten hade
uppenbarligen inte nått ut i havsbandet för det var fullt ös även på
Trubaduren...nåja,det började lite trevande. Men då blir en dunderförkyld
Catherina mer fokuserad. Så det slutade med sedvanliga superlativer (ja
ja,jag kan ju inte ljuga). Sanna,en lycklig krögare, som aldrig hade hört
oss och alltså köpt både gris och säck svepte förbi och hojtade "Kom och
spela när ni vill. Vi kan boka hela året" Nåt måste vi ju gjort rätt. En del
av orkestern hade dessutom rätt på alla dom tre främsta låtarna i schlagern,
å i rätt ordning och utan att ha sett tävlingen. Det var inte C. Kuligt var
det i alla fall och vi kommer gärna tillbaka. Nu blir det halskurering för
Catherina innan vi åker till Norge nästa helg och i egenskap av Blind Date
styr upp 17 maj i Fredrikstad. Kan bara bli bra.
"Over my dead body"...så har det låtit från vokalissan dom
senaste 20 åren när intet ont anande människor vågat sig fram för att önska
"Livet är en fest". Vad händer då under veckans vistelse på Brasseriet i
Borås. Jo, halvvägs in i sista set teaterskriker nämnda vokalissa till mig
"Kan vi inte köra Livet är en fest?" Sagt och gjort ...å de gjorde vi. Till
stor glädje för publiken och 100% av orkestern. Detta otippade tilltag kan
vi tacka jubilaren från veckan innan för. Han ville nämligen sjunga denna
gamla proggklassiker som överraskning till sina gäster. Så nu har vi kört
Nationalteaterns Dagebydänga två gånger och det blir säkert fler, tro mig.
När fan blir gammal osv. Jag kommer nu att lobba för några alster av
Älgarnas trädgård, Träd,gräs och stenar eller Grisen skriker. Dessa eviga
partyhöjare. Till helgen blir det Vrångö (140503)
Från en gitarrists perspektiv:
Nu har det hänt igen. Vi har blivit duschade i
superlativer. Inte sen jag hade sex för första gången har jag blivit så
hyllad...och då var jag ändå ensam den gången. Nåja, det är alltid lika skoj
när våra små framträdanden gör folk glada och lyckliga. Den här gången var
det bl a Cher och Santana som fick den stora ynnesten att bli jämförda med
oss. Cher kunde till och med "slänga sig i väggen" enligt en euforisk dansör
och Santanas gamla gitarrdänga Oye Como Va framkallade "visst lite
fukt i ögonvrån" hos en bastant man med slipsen på svaj. Hela eventet
utspelade sig hemma hos Thomas och Inga-Lill där han bjöd henne på en
överraskningsfest inför bemärkelsedagen.
Bra gjort. Trångt var det men med ena benet i den öppna spisen så fick vi
plats. Framåt halv tolv är det nog slut trodde Thomas på förhand. Jo,
tjenare. Strax efter två vinkade vi tack och god natt och styrde hemåt
med breda leenden. Catherina var i härlig form och levererade. Själv fick
jag prova ytterligare en ny gitarr. Sångfågelns omdöme var att den "lät
konstigt". Så jag är nöjd. Puss!
Klackarna i taket, mänskligheten har
belönats med ytterligare tre dagar av ohejdat sväng med cabare´combon Blind
Date. För första gången (om inte minnet sviker) har en man erkänt att han
fått "a hard on" genom att avnjuta BD. Detta fenomen skall ha skett när vi
testade att för första gången spela Sanne Salomonsen-låten "Where blue
begins". Enligt egen utsago skulle anledningen till blodansamlingen vara det
tilltalande gitarrspelet. Tänk att det finns människor som är så
musikkunniga. Härligt. Orkesterns lilla glödtråd, Catherina, fick minsann
sin beskärda del av superlativerna under helgen, precis som vanligt och helt
rättmätigt naturligtvis. Men mot en halvfull stockholmare med stånd stod hon
sig slätt.
Återigen har en nybliven 50-åring haft
glädjen att dansa sig sjöblöt till Blind Dates käcka orkester. Detta skedde
då Jonas firade sin högtidsdag i glada vänners lag på La Cuvee i Vidkärr
,Gbg. Vi slamrade på det bästa vi kunde med Jonas önskelista som förlaga.
Trots att vi inte spelat en del av låtarna på många år var alla höggradigt
nöjda när vi framåt 2-tiden kände oss tvungna att packa ihop och styra kosan
hemåt. En kväll att vara nöjd med antingen som musikant eller dansant!!??
Nu har en lång,varm och skön sommar passerat och ute
gallskriker hösten att det är den 22 oktober, brrr. Å inget har det skrivits
heller!!! Varför då?? Jo, för att inget har hänt...eller... ett par omgångar
på Jameson har ju passerat genom våra liv , lite semester och lite annat
smått och gott. Men i övrigt,lugnt och skönt. Vi har en "tredagars" kvar på
avenyn om någon är intresserad, 28-29-30 november är det bra att boka om man
vill se Catherina vränga stämbanden ut och in och mig ehh...ehh...vara där.
Samtliga 9 kvällar hittills i år på Jameson får anses vara klanderfria.
Dessutom har det dykt upp härliga bekantingar som vi gärna ser igen. See ya´
15 juni var det dax igen. Bröllop på Råda säteri . Vad kan
man säga...jo det gick vägen den här gången också. Både Isabell och Tobias
fick den dom ville ha dvs varandra. Själva slamrade vi på efter bästa
förmåga. Ehh...uhh ja det var väl det.
8 juni 2013 är datumet alla kommer
ihåg...nåja. Det var då dom gifte sig, prinsessan av börd och mannen av
nederbörd dvs folket aka Chris o Madde. Vi fick vara med och spela upp
till dans. Visserligen 45 mil därifrån men i alla fall på ett bröllop mellan en
svenska och en amerrikann, Beatrice och Greg. Hela tillställningen hölls på
, för oss okända, Kaptensgården vid Nya Varvet. Idel glada miner med brudens
+80 far på besök från Polen. Dansant och rak i ryggen . Han hade väntat i 55
år på att få se sitt enda barn gifta sig. Stolt, jodå!!!
Tillbaka till brottsplatsen!!! I det här
fallet betyder det Jameson på avenyn. Det var några år sen sist. Ny ägare,
lite ny personal, nyrenoverat, nya gäster. Allt var till det bättre även om
vi saknade en del av den gamla personalen, ingen nämnd och ingen glömd. Det
var tre kuliga kvällar med olika vänner som dök upp varje kväll. Några
stammisar hängde sig kvar på hörntänderna alla dagarna och njöt...eller om
dom bara inte hittade hem. Superlativerna stod som spön i backen.
Självförtroendet tog oväntade krumsprång vilket resulterade i att vi, i det
närmsta perfekt, levererade låtar vi inte själva visste att vi kunde. Precis
som på en riktig Blind Date där man heller inte vet vad som väntar. Själv
blev jag mest överraskad över den gamla Bowie-dängan "Lets Dance" som min
astralkropp glatt tutade med i. En något förkyld Catherina gjorde sitt bästa
för att göra sitt bästa och det gjorde hon bäst. Å då blir det bra.
Lördagens begivenhet börjar vi bakifrån :
SNÖ, vad i hel...Med det sagt vill jag återgå till ordningen. Vi
lyckliggjorde ytterligare ett nytt nöjespalats i helgen. Nämligen Kville
biljard ( som hade haft den goda smaken att anställa den gamle
Adas-bekantingen Fidde). Biljard, visst känns det som Blues Brothers och
hönsnätsvarning men icke sa grodan. Det visade sig vara ett genomschysst
ställe med glada biljardsugna människor som stod i kö (HA!!!) En liten
egen ståplatsläktare som gjorde vågen med ojämna mellanrum hade vi också.
Detta tack vare att Angelika , Uffe samt Michaela med kompisar kom och
stöttade. Efter lite ljudstrul tog det sig riktigt fint och vi fick avsluta
med den berömda flaggan på väg mot toppen. Den hade i alla fall passerat
halv stång när vi rosiga och matta pulsade ut i den nyfallna snön. Helt
enkelt en bra dag på jobbet.
Nu har vi även införlivat Ruby Red i
Falkenberg bland våra "been there,done that-ställen". Genom åren har dom
olika ställenas personal figurerat ganska flitigt här i spalten. Med all
rätt. Deras betydelse för att vi skall kunna göra ett bra jobb kan inte
överskattas. Ruby red var ett ställe där den välkomnande stämningen gjorde
oss bättre än vi troligen var. Vi kände från första stund att det vi
presenterade var uppskattat, både bland personal och publik.Nice!! Helt ok
anläggning hade dom också så det skramlade på ganska bra. Första gången på
ett obesudlat ställe är det frestande att plocka russinen ur låtkakan men
inte ens det behövdes...eller var det kanske det vi gjorde . Maken till
superlativer var det länge sen vi hörde. Jag vill ändå som kvällens klo
plocka fram den yngling i 40-års åldern som efter giget kom fram till
scenkanten och sa följande (till Catherina off course): "Jag har sjungit i
25 år men du är den bästa sångerska jag hört i hela mitt liv". Exakt
så och inte var han speciellt full heller. Det var säkert nåt annat fel på
honom ( inga träd skall tillåtas växa till himmelen). Kort sagt vi gjorde
ingen av våra bättre spelningar men en av våra större succeer blev det nog.
Klart slut från Världens Bästa Sångerska och han som spelar gítarr,sköter
tekniken, bär grejor, tar hand om närgångna fans, skriver fakturor, spelar
in musiken, köper utrusning, går i terapi, serverar te, spelar ett Gmaj7 på
begäran, säljer halsdukar och pins men aldrig skulle vilja byta med nån.
Puss puss
Efter ett aldrig tidigare skådat uppehåll har
vi nu avverkat ytterlgare två dagar på Brasseriet i Borås. Allt var sig likt
endast discjockeyn, Peter, hade förändrats. Dock avslöjas inte hur. Åk dit
och upplev själva. Vi spelade endast 2 set vilket gjorde oss förvirrade över
den extra lediga tiden på natten. Det löste vi genom att gå upp tidigare dan
därpå och låtsas vara kulturella. Kyrkobesök, studiebesök i kulturhuset,
dissekering av djurbeståndet i Viskan åsså systembolaget. Puuh! Helgen klo
kom när jag ,mannen i orkestern, höll på att koppla upp inför lördagens
musicerande. Då kommer en stilig yngling, ca 24-25 år gammal fram och frågar
vad vi kommer att spela för typ av låtar. Av erfarenhet vis vill jag ju
gärna förklara att vi spelar allt möjligt dock inte dom vanligaste
"allsångslåtarna" som i stort sett alla coverharvare kör utan låtar som
förhoppningsvis skiljer oss lite från andra. Efter att ha förklarat att det
säkert blir bra även om alla inte kan skråla med i allting nickar killen
ivrigt och tycker att det skall bli skönt att få lyssna till nåt som inte
alla andra spelar. Sen avslutar han med att fråga "Kör ni Sweet Home
Alabama?" DET var kuligt.
En fredag på Black Pearl i Kungsbacka, hur
upphetsande låter det? Ganska mycket för en del ,verkade det som. Kanske dax
att införa motboken igen. Vi spelade två set innan kravallstaketet gav vika
och ingen kunde garantera säkerheten längre. Så vi slog oss fram genom
massorna och lyckades till slut ta oss hem. Häpnadsväckande är att vi
formodligen skall tillbaka 2013...då skall jag ha hjälm. Jodå, visst var det
kul. Lite kräks och öl över utrustningen får man räkna med. Trevlig krögare
och snälla poliser made our day, och glada dansande människor förstås.
Återigen har vi spökat på Basic i Stenkullen. Förra gången vi var där var vi
inte där. Ni som var där då men kanske inte nu vet varför vi var där nu och
inte då. Vi väsnades på i gammal god stil och intet öga var torrt.
Ölen flödade och dimackorden stod som spön i backen. Catherina var med på
den berömda noten och själv fick jag förmånen att bekanta mig med mitt inre
och några öl. Man var dessutom tvungen att vara +29 för att få komma in, så
sa reglerna vid dörren. Jag hade pass med mig men Catherina fick åka
tillbaka dan efter för att visa leg. Hon visade alltså upp sitt ena ben och
det funkade finemang. Snipp snapp snut nu är sagan slut. 26/10 är det
Kungsbacka som får finbesök för då kommer VI!!!!!!!!
I början av augusti, mitt i semestern, tog
vi tåget hem för att väsnas på Maries 50-års-skiva som gick av stapeln invid
Nääs slott. Det var en samling glada laxar , tjusiga som få, långklänning
var det som gällde. Fest i dagarna två var utlovat, och så blev det...tror
jag. Dom tyckte det var härligt, vi tyckte det var kul...alla var nöjda och
glada. Det blev en lite trött tågresa tillbaka till Strömstad och västtrafik
gjorde det inte precis lättare.
Å i juli spelade vi på
Skottarn,Gullholmen.Krögaren ville testa ett nytt koncept som bestod i att
vi spelade inomhus medan gästerna satt i solen på utsidan och drack öl...så
nu har vi testat det också.
Årets klo kom dagen efter MMS-festen(och
då var den absolut inte dålig), bröllop på Skottarn, Gullholmen. Undrar hur
det kom sig att golvet höll? Drygt 80 personer som suttit på häcken i 6
timmar och lyssnat på tal och skojigheter ÄR sugna på att dansa,skrika och
parta. Det var full fart från början och ingen ide att ta paus. Allt vi
spelade var populärt. Både långsamma och forta låtar satt som en smäck.
Efter ett gäng extranummer stöp vi i säng medans gästerna skrålade vidare på
efterfest. En spelning som går in på topp 10
Det marina mätföretaget MMS,beläget vid
Nya Varvet, ställde till med sommarfest utomhus och slog på stort med att
boka Blind Dates lilla käcka orkester. Dom borde bjudit in sina
grannar,SMHI,också. Maken till regnväder har sällan skådats. Men med
presenningar till tak och gasolvärmare på dansgolvet löste även det sig. På
allmän begäran framförde vi "800 grader". Vi hade nog kunnat köra den 30
gånger istället för att jobba fram en bra spellista...den är populär om man
säger så. Kul var det i alla fall.
Uppdatering:Gislaved bjöd på trevliga
krögare och minimalt med gäster. Sådeså.
"Blind Date???spelade inte ni i Stenkullen
i lördags?" - Njaaee!!!
"Säger så här":Du spelar på ett bra ställe
med glada Kungsbackabor och trevlig personal. Inga problem, bra låtar, alla
i form, inga moln på himlen. Kvällen tar slut och klockan två blir klockan
vips tre. Dax att packa grejor,tiden går , trötta ögon. Bilen skall hämtas
,klockan är nästan fyra och det är kallt ute. Vad händer ??? Jo, bilj...eln
startar inte. Det blir bärgare,taxi hem,sova fyra timmar,fixa
hyrbil,åka och lasta grejor, lasta ur grejor, lämna hyrbil, hem och svimma.
Kort sagt: en kanonhelg ända in i kaklet. Glad Påsk aaaa...hoolles.
Nu är vi inne på vårt artonde år som
BD!!!och vi har avverkat ännu en kväll på Basic,Stenkullen. Allt är redan
sagt om att spela där.Det är FORTFARANDE roligt med trevlig personal och
dansande människor. Den här gången toppade vi med efterdyningar till två
långdragna influensor. Undrar om nån märkte nåt? Det var full fart och
klackarna i taket. VIP avdelningen belamrad av firande albaner och längst
fram den ständiga gästen som är intresserad av vad Catherina skall ha för
olika kläder i dom tre seten. Nästa gång kör hela orkestern med bar
överkropp. DET borde ge ett och annat höjt ögonbryn. Bilder finns på Blind
Dates Facebooksida. Dock inte med bar överkropp.
Ännu än gång spelning på en schlagerhelg.
Undrar vilken gång i ordningen det här var? 24 kanske...Nåja, Brasseriet i
Borås var sig likt. Till och med samma discjockey, i alla fall på fredagen.
Alltid skönt att bara kunna ta hissen ner från rummet och så står man på
scen. Ja ja, fredagen var väl sådär från vår sida. Vi skyller på jetlag
eller fel läge på månen. På lördagen stod allt i linje och det tackar vi öl
och snacks, fotboll och bubbbbbly för. Sen blev det åka av. Tjopp
tjohej vad duktiga vi var. Det dansades och sjöngs och till och med delar av
publiken gjorde det. Kvällen avslutades med en omedveten hyllning till
Whitney Houston då vi körde en av hennes största hits samtidigt som hon
själv drog sitt sista andetag ensam på ett hotellrum. Tragiskt. Vi
samanfattar: Ömson vin ömsom vatten.
Årets första event tilldrog sig i PH
land...dvs Vetlanda , ja,egentligen Myresjö men vem bryr sig om detaljer.
Sussies kök och bar hade bestämt sig för att ha en 80-talsfest och vilka är
mer lämpade att framföra musik från det årtiondet än "yours truly". Fram med
hårsprayen,axelvaddarna,benvärmarna och dom gatade trummorna. Vet ni inte
vad gatade trummor är...googla. Det småländska vinterlandskapet låg
inbjudande vitt och sjöarna förrädiskt spegelblanka där det passerade
utanför fönstret. Väl framme möttes vi av en doft av
mousse,galliano,fläskfile,löshår och lego. Nåväl, frisyerna på personalen
var högre och hårdare än ...ehh Zlatan. Inkvarterade på det trevliga
Vetlanda stadshotel började vi smida planer inför kvällen. För att göra en
lång historia kort. Alla var nöjda och till sig i trasorna till slut. Det
blev till och med ett extranummer som vi nästan aldrig spelat och även det
gick bra. En hel kväll med 80-tal!!!!Kul. Men det gjordes mycket skit
också.Ähh, vi spelade det med. Väl mött nästa gång.
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR
Ytterligare en lördag på Basic med härlig
stämning och fullt ös. Många stammisar som fladdrar förbi på dansgolvet.
Catherina är verkligen på "mammas gata" med sina kreationer och ,den här
gången, hesa förkylningsdrabbade röst, men hon kraxade på bra. En extra
krydda var att åter få träffa Kicki som med sina vänner gjorde ett alltmer
sällan sett gästspel. Det finns inte så mycket att säga förutom att vi var
hesa,trötta,jävligt bra,snygga,glada osv. Publiken var hesa,pigga,jävligt bra,fulsnygga,glada och på rätt plats.
Två dagar avverkade på Brasseriet i Borås. Verkligen
strålande kul med härliga människor och bra musik (naurligtvis). Annars var
det nog våra outfitar (skall nog vara två t på svengelska men det såg så
lösaktigt ut, och jag är inte en sån flicka. Speciellt inte eftersom jag är
man ) som väckte mest uppmärksamhet, jo, faktiskt VÅRA. Släpp ut Catherina
på en shoppingrunda så blir det så. Enligt en av servitriserna hade 80-talet
ringt och velat ha tillbaka kläderna. Fast så mycket 80-tal vet jag inte om
det var. Mer september -79. Skit samma, kul var det och bra lät det. Till
och med "Moves like Jagger" får en stjärna i kanten. Bägge dagarna
avslutades dessutom med 3 OLIKA Zeppelin-låtar bara en sån sak. Hur den
matematiken går ihop, med 3 låtar på 2 avslutningar, vet jag inte men det funkade där och då. Catherina var
i högform och jag var...där när det hände. Nu blir det Basic, Stenkullen. Be
there or be fyrkantig.
Återigen ett kalas-kalas. Lena fyllde...ehh
år. Man avslöjar inte en dams ålder men vi spelade på hennes 40-års fest för
10 år sedan.Det fanns till och med förband,2 stycken,jo jo! Först en norsk
pike som hette Eileen och som sjöng ett par melodier som vi därefter fick
stryka ur setlistan. Efter henne äntrade dom beryktade Erik Wineryds scenen,
läs golvet . Dom spelade inga av våra melodier, tror jag i alla fall. Det
var lite svårt att urskilja vad som pågick. Enligt en härdad man i publiken
tog dom begreppet underhållning till en helt ny nivå. Framåt 23-tiden
plockade vi fram vår nya medhavda scen och drog igång. Det var många
danssugna ben som suttit still genom alla tal och upptåg. Catherina var i
högform och ett glädjerus spreds i lokalen. Vi hade lova att spela så länge
dom orkade, och det gjorde vi. Med utsikt över Björköfjorden och saltmättad
luft i lungorna packade vi ihop. Slutet gott allting gott. Nöjda och glada
styrde vi kosan hemåt i höstnatten. Nästa gång blir det Borås och
förhoppningsvis med Jaggers moves i bagaget.
Home sweet home...Nu är det nog 15:e året
vi spelar på Basic i Stenkullen. Vi har sett ägarna komma och gå men vi har
alltid trivts där. I lördags var det nog lite mer drag än annars. Lönehelg
med allt vad det innebär. Partysugna människor, öl som flödade och Linda och
gänget som slet i baren. Vi hade fint besök av Michaela och Daniel, kul.
Jodå! Nöjda får vi allt vara, skoj var det. Till och med Creedenceskrikare
fick sin vilja fram till slut. DÅ e de bra.
Ena veckan besöker vi partaj där man
serverar drinkar: vodka och juice. Veckan därpå serveras grogg: vodka och
juice. Förra veckan var det definitivt GROGG på menyn. Där var det inte
frågan om att mingla lite trevande samtidigt som man smuttade på en drink,
nähä, det var mera "Fullt ös medvetslös". Intressant är väl det bästa man
kan säga om själva musicerandet. Å ingen hiss fanns det heller. Ledbrutna
och tilltufsade i sinnet återvände vi till hemmets lugna vrå. Men nöjda var
dom i alla fall å det är ju trots allt huvudsaken.
Ibland är det skönt att komma ut på landsbygden och
musicera och den vackra orten Tidaholm räknar vi till landsbygd (?).Där är
det keps på dygnet runt och man räknar inte promille utan procent. Vad kan
man säga om spelningen...tja folk dansade och skrålade med hela tiden ända
tills vi framförde kvällens klo, Lady Gagas "Born this way". Då tittade dom
på varandra och gick av dansgolvet. Det beräknas att Lady Gaga kommer att
slå igenom på västgötaslätten ca 2013...märkligt. Just det, "märkligt" är
ordet som täcker in allt. Nu blir det spelning på privat kalajs på lördag.
Där finns garanterat inga kepsar, eller??
Tillbaka till Käringön, denna mytomspunna
plats i Bohuslän. Egen båt blev det eftersom det var första veckan på
semestern. Alltså hade vi minimalt med utrustning med oss, resten fanns på
plats enligt krögaren. Första kvällen blev det ett gig förmedlat genom
spruckna högtalare...det var ingen njutning. För nån!!!Nästa dag fick
sjöräddningen rycka ut och bistå med sina högtalerier och se då blev det
lite mer åka av. Gästerna på Ökrogen såg ut som fågelholkar (av nån
anledning) men satt kvar och lät sedan sitt beröm flöda över oss. Catherina
sög i sig medans jag rodnade klädsamt och sa att "Äsch, det var väl
inget". Kort sagt, det började förfärligt men slutade riktigt lyckligt. Vi
fick dessutom en extra dag som vi la på ett mycket trevligt besök hos
konkurrenten Petterssons krog där Käringöikonerna "Mr Walker", bestående av
grånande gentlemen, spelade. Kul var det. Sen blev det tre veckor i Bohuslän
och Norge men det är en annan historia. 3 september blir det Lilla
Bryggeriet i Tidaholm.
Skottarn,Gullholmen...vilket drag det
blev. Än en gång bevisades devisen att tjejer är världsmästare på att ha
kul. Go girls!!! Alla dansade med alla, skrattade och sjöng. Kenneth ägde
dansgolvet??? Lite oroliga blev vi allt när hela golvet började gunga när
alla HOPPADE ringdans i slutet. Men det gick ju bra det med. Synd att vi
inte har möjlighet att komma tillbaka fler gånger i år trots krögarens
önskemål. Kvällen avslutades med lite bubbel och trevligt sällskap i
segelbåt.
Onsala herrgård, en fantastisk plats invid
havet, dagen till ära pyntad med solsken och mygg. Där i ,ett annex som nog
är den minsta lokal vi spelat i, upplevde vi en av våra roligaste spelningar
"of all times". En helt fantastisk skara människor som varit ute och cyklat
tillsammans hela dagen och avslutade med öppen bar och öppet sinne. Det var
mycket dans i benen och ett stegrande glatt humör. Efter en del om och men
fick vi till slut packa ihop våra grejor och lyckliga styra kosan hemåt i
sommarnatten. Vi slapp iaf cykla hem. Fascinerande är att ju äldre låtar vi
spelade desto mer skrålades det med. Herregud, många var ju knappt födda när
låtarna kom till. Men en klassiker är en klassiker.
Gislaved, den stora lilla metropolen
mellan Borås och Värnamo..kan det va nåt. Jodå, är det Gisledagarna så är
det. Det kan varken regn eller kyla ändra på. Knallarna stod på rad och
regnet som spön.Ett någorlunda nystartat ställe som heter Hardys och med
familjemedlemmar på alla poster. Kanontrevliga allihopa plus att dom gillade
det vi gjorde (krögare kan vara lite hemliga med vad dom tycker ibland,
rädda för att gaget skall skjuta i höjden kanske). Men här var det inget
snack om det, they loved it...kanske läge för en gagehöjning. Många unga män
som njöt av CL-finalen där Barca kickade butt mot Manchester U.Inte alltför
utsålt efter matchen men hög glädje på dom som var där, speciellt fredagen
var vikt för glada smålänningar. Vi kunde nästan alla låtarna också, bara en
sån sak. Dessutom musikintelligenta lyssnare som vet att en god gitarr bara
förhöjer njutningen. Såpass!!!
En påskafton på Basic i Stenkullen kan det va´nåt...jo då
det kan det. Längesen vi hade så kuligt. Glada äggstinna människor och
systrarna Taube i baren, härligt. Kvällens höjdare var nog Steamy Windows.
Born this way (Lady Ga Ga) hade högst förvåningsprocent. Kvällens blackout
var nog Strong enough. Det var mycket musik men inte lika många ord om man
säger så!!
Brasseriet i Borås var det nog 6-7 år sedan vi var på. Men
nu var det dags igen. Omgjord lokal och flyttad scen var ett lyft.Tacksamt
att bo på hotellet i samma hus. Bara att ta hissen upp mellan seten. Nya
ansikten bland personalen var också skoj. Vi hade kul och uppenbarligen hade
gästerna det också eftersom vi möjligtvis kommer tillbaka till hösten.
Adas...long time no see. Ett ställe som framkallar alla möjliga
minnesbilder. Det var några år sedan vi var där men att komma tillbaka
kändes bara positivt. Ryktet som ruffig kvarterskrog kom på skam. Grabbarna
har verkligen styrt upp det till en inbjudande krog i mysig miljö. Hör och
häpna, 11 månader sedan det sist var nåt gruff värt att nämnas. Kul!
Så här i melodifestivalsfinaltider var väl lördagen sådär, men det var två
roliga dagar i stort. Glada människor som uppskattade våra allsångsbefriade
klassiker Det är bara en månad till nästa gång, kanske med lite nyheter.
Back to Basic... Vi gillar att spela på Basic, Stenkullen. Kanske beror
det på att dom flesta grejorna redan finns på plats eller att det bara är 2
meter mellan scenen och bilen. Lättroddat kan man säga. Igår var det bra
stämning både bland folk och gitarrer. Vi passade på att premiärspela Fire
av Hendrix, den satt som en smäck, och Mothers Finest gamla stänkare Baby
Love. Den var kanske mindre smäckig men när vi väl kom igång så svängde det
så in i...Kul var det och hem kom vi. Nästa spelning är på,hör och häpna,
Adas på Hisingen. Brings back memories.
Nu var det ett tag sedan, men vi startade 2011 med en calypsofest i Ellös.Egentligen ett födelsedagspartaj bland frukt och vajande (!)
palmer.Ett glatt gäng som gick hårt åt vinfontänen. Lite avvaktande i början
men i takt med att rosorna på kinderna växte ökade också dans och
skrålviljan. Vår spelkväll slutade med ett par önskade extranummer i form av
AC/DC och Zeppelin...3 timmar tidigare var den tyngsta önskelåten
Jambalaya.Så kan det gå. Lite senare blev vi kompisar med 1 back öl 2 bag in
box lite Gammeldansk och deras ägare Hasse, Alexander och Fabian. The rest
is history.
Två dagar i Jönköping under värsta snöovädret och ändå gick allt bra.
Till och med bilen startade . Red Lion som krogen numera heter efter
namnbyte låg på slungbollsavstånd från hotellet. Så borde det alltid vara.
Var det mycket folk då , frågar vän av ordning. Det var lika mycket folk
under dessa två dagar som det sammanlagda antalet människor som satt sin fot
på månen...men så var det kallt ute också???
Om ni någon gång letar efter en lokal att festa i så rekommenderar vi
starkt Restaurang "Bryggan under bron"
som ligger snett under Göta älvbron på Hisingssidan. Ett kanonställe med en
skön utsikt över älven, barken Viking och Operan. Kommer ni med båt är det
bara att lägga till. Tyvärr har dom bara bokningar så det går inte att
slinka in på en after work. Vi var där för andra gången, den här gången var
det julbord för två olika företag varav det ena hade bokat oss och det andra
fick åka snålskjuts på alla käcka bitar vi spelade. Vi försökte spela lite
mer åt ena sidan men ljudet läckte ut ändå : ) Att det ena företaget var i
byggbranschen det förstod vi (fördomar), men dom andra...hmm. Glada och
lyckliga gick dom till slut hemåt i alla fall.
En lördag på Basic i Stenkullen: många promille, gränsande till procent,
lite boxning, en som trillade genom rutan modell större. En vanlig lönehelg
med andra ord. Själva var vi väldigt ordningsamma och betraktade spektaklet
på lite avstånd!!! Vi spelade riktigt käcka bitar med glatt humör och
solsken i blick. Catherina hade fina kläder och jag kavaj. Imponerande.
Nivån beskrivs nog bäst av den man som glatt skrek"Äntligen Creedence" när
vi drog igång Billie Jean. Så var det. Ha det!
Tre dagar på Jameson,Avenyn
med allt vad det innebär. Frölunda vann ju i Karlstad i torsdags så då var
dom goa gubbarna glada redan från början. I fredags var det dans redan från
första ackordet men i lördags stod folk som fågelholkar och bara glodde.
Nåja det tog sig efter ett tag. Vi brände av 6 nya låtar som satt som en
smäck. Catherina hade sin vana trogen bestämt sig för att lufta ytterligare
några nya kreationer...bara en sån sak. Nu blir det Basic,Stenkullen till
helgen, nya låtar nya kläder. See ya´
Bröllop... det kan vara
trist och tråkigt, stelt och pinsamt och...och alldeles underbart. Ja, ja det
här eventet var nog ganska normalt. Trevliga glada människor med brudens far
som en extra härlig karaktär.För första gången på många år gick
propparna när vi testade. Härligt, still got it. I övrigt precis som vanligt
packa, bära, rigga, spela, packa, bära, åka, sova.Nu blir det Jameson i tre
dar med lite nya käcka bitar. Thin Lizzy,Barry White och han den där
kanadensiske fotografen. Så nu blir det packa,bära,rigga...ja ni fattar.
|
. | |||
Maila gärna:info@blinddatemusic.se Mätaren inlagd 25/1.> Catherina HÄR KAN DU BLI MEDLEM I RÄDDA BARNEN>
|